Lothario

Seglen slår hårt när vinden griper tag. Det väldiga skeppet protesterar, ger ifrån sig ett tungt knarrande och börjar plöja sin väldiga kropp genom vattnet. Den långa, odramatiska kusten glider undan och ger plats år små, klippöar. Strax innan skymningen tilltar vinden, vågorna blir kraftigare och får den tunga koggen att röra sig långsammare.

”Nu kämpar vi mot havet”, bräker en fårad sjöman och ler med bruna tänder. ”Inget ovanligt när man kommer upp här”, fortsätter han och pekar.

Styrmannen har tagit sikte mellan två av öarna. Skeppet tar sats, skjuter in mellan de två små landmassorna och bortanför dem, blottar sig  kraftiga vågbrytare och höga torn. På var sida om tornen är det som att muren fattar eld. Det tar ytterligare en stund innan de flammade reflektionerna ger sin förklaring. Ett av forntidens mästerbygge. En staty vars like inte skådats sedan människornas första ålder. Det flammande ljuset är två bronsfötter. Det är stadens beskyddares brutna ben.

När skeppet glider in mellan de höga murarna och kraftiga tornen, syns resterna av bronsstatyn. Den ligger med ögonen mot himlen. Ett vackert ansikte. Hamrat till evig ungdom.

Nu syns stadens hamn. Den största i världen. Handelsmetropolen som en gång var. Höga torn och hus. Bortom dem, de ofattbart höga murarna till det som i folkmun kallas Rikemansstaden.

Långsamt rör sig koggen in i hamnbassängen, kaptenen låter männen ta ner seglen och skeppet lägger sig till ro.

”Vi lär få vänta här ett tag.” Sjömannen som talade tidigare, har åter dykt upp och står nu och blickar bort mot staden med kisande ögon. ”Du förstår… Det finns en tullarbåt och den ska godkänna oss innan vi får lägga till.”

Det dröjer gott och väl två timmar och mörkret har fallit då ett litet skepp långsamt närmar sig. Då det lagt till, klättrar en grupp storvuxna soldater ombord. Alla utom deras ledare har främmande anleten. Barbariska, vaksamma och lite hånfulla blickar. Ledaren ställer sina frågor, får sina svar. Han beordrar mannarna att söka igenom skeppet och klottrar sedan ner ord i en liten bok. När skeppet är genomsökt, ser han på kaptenen med grå, glittrande ögon.

”Välkomna till Lothario och Allians.”

    Kartan är mycket detaljerad

    Map

    Zoomed in

    More Zoomed in